du böjer dig fram för att viska att
jag är din rubin

och det är så skrattretande
för du har ingen aning om att jag är gjord av billigt glas

och när jag skiner så är det bara för att solen reflekteras i mig och inte för att jag på något sätt skulle kunna utsöndra något ljus

men det är fint att låtsas som att du är kär i mig
det är fint att låtsas som att jag är din ömtåliga
sköra
rubin

som att jag
marcela
skulle kunna vara någon i ditt liv