jag smeker med utsökta ord samman ögonblicken

ur tillvarons spruckna, bottenlösa spegel
och ser i skärvors djup in
anar
bortom svindelns gränslöshet
Gåtan 
med möjligt svar 
i undrans glimmande sammelsurium

Där, ur undrans djup
ljuder Jordens sång

I sångerskans bottenlösa andetag
ses gränslöshetens portar öppnas.
Svindeln slungar mig bortom
tanke, tid och rum, bortom
alla dimensioner, bortom
begreppens Var, blev, Är, in i tidlösheten.

Omtumlad famlar jag i förvirringen
finner en dörr -- öppnar
och Varats vind virvlar
in
sköljer min själs skymmande skuggor bort, blåser
mitt ögas dimma undan

Plötsligt
syns
det dimma
dolt:

Barnet

med lysande gloria av tindrande metafysiskt monogram:

GUD

bevingat av troskyldighets dunvita änglaull
och solens tysta stråles Mening

Skugglösa stå mina roller, genomskinlig varje attityd.

Förklaringens ljus tänds för mitt öga
och jag ser hur dess källas reflexer
varsamt väver samman mitt barn och min själ till 
vuxet Jag.

Oh, helad vuxenhet ... och visdom.

Min helhets varma skimmer öppnar
ännu en dörr, en port, en gränslös ...

jag ser i Alltets outgrundliga ögon in

där alla frågor om
framtid framgång förblivande
föder samma svar 
ur skimrande stjärnglans framtonande:

K Ä R L E K bevingar 
ljus

© s-e forslin