Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ett tidsdokument

 

 

 
 
Det lackar mot. Min avsikt är att ta oss in i känslan. Vi skriver vinter. Snön faller. Glans över vita. Skogar. Ett ideal. Nu tändas tusen. Om knarrandet hör till, kylan. Ur skogens täthet. Dina vita vingar. Tar tåget hem. Eviga längtan. En stickad tanke i rött och grönt. Vantar och ho ho. En luva. Var finns alla snälla barn. Trasslande skägg. Vi måste förhålla oss. Ensamheten är en avlägsen plats, hopp och frid. Svarta ögon i en gyllengul kringla. Nejlikepilar i ett apelsinhjärta. Rött. Det lackar mot. I varje hem och hus. En doft. En lukt. Vi skulle kunna svära oss fria. Klockan tre. Glada bud är ett måste som stearinljusets tårar. Tar tåget hem. Ingen skuld ska var närvarande. Hade inte hans ögon mjuknat. Samhällets bottenskikt. Något religiöst i blicken. Himmelens kronor, gnistrande ljus. Snön faller. Vi skriver vinter. Ett tomtebloss. Goder afton. Strålande. Låt oss lustiga. Vara. En liten tid och stjärnorna tindra som mest.

 




Fri vers av Kozo
Läst 349 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2017-12-18 17:41



Bookmark and Share


    ej medlem längre
en snabbar krokig där
alla känner till slutet,
Men tänk o m +
2017-12-18
  > Nästa text
< Föregående

Kozo
Kozo