Hon brukade kalla mig för ditt namn när hon älskade mig
När hon inte gjorde det, då var jag mig själv

Ditt namn fick bli barriären som skilde oss från verkligheten
Talade om för mig att allt bara var på låtsas
Att jag bara, precis som dig, var en idé, en tanke om något som någon annanstans hade fått vara

När hon älskade mig kallade hon mig ditt namn
Men hon hatade mig också ganska ofta

När idén blev verklighet stod hon inte ut med den längre
Och det fick mig att inte heller stå ut, med mig själv
I så många år nu, har jag försökt att härda ut med den person jag är, den som försköts

Hon älskade mig för hon kallade mig för ditt namn
Jag var hennes väg ut och bort, mitt namn liksom ditt

Så har vi båda slitit oss iväg, du längre mig
Båda flyktvägarna har flytt sin kos, jag överallt och du till ingenstans
Även om jag inte kan undgå tanken, att det lika gärna hade kunnat vara precis tvärtom

Idag kallar jag mig för mitt namn för att jag älskar mig
En enda gång hade jag velat kalla dig för ditt