Gatorna hämtar andan,
väntar på måndagsklackar.
Lamporna ovanför hänger i långa linor;
de vaggar nervöst.
Nedsläckta fönster så långt ögat kan nå;
innanför fylls och töms lungor
– små som stora.
En bil skriker i fjärran.
Kanske sitter där en kriminell,
med adrenalinet i gommen.
Vad har du nu ställt till med?

Stjärnorna står på tå.
Månen ler belåtet
bakåtlutad i sin himlafåtölj.

Kyrkklockan fuskar med visarna
och lekplatsen är tom.
Den stora eken står tyst
och dricker hundra liter vatten.

Jag, också en vattenbehållare,
ligger i sängen och förintar mig själv
bortskämd med tystnad.

I örngottet trängs funderingar,
alla ivriga att anfalla tinningen.
Ögonlockarna gläntar och suckar
som åldringar bakom fönster.
Tygerna, som så svalt och ömt fångade mig förut,
slickar nu med brinnande tungor.