Våra barnbarn förgyller livet för oss som båda är pensionärer.
Att träffa dem få kramar och finurliga kommentarer från dom det känns underbart.

Katten de har är också en rolig krabat. Igår låg han under julgranen bland alla paket. Vi såg bara två ögon och nosen.

Just nu är det ju julen och paketen som hägrar.
Tänker ändå att våra barnbarn är så älskade av oss alla runt dem.

Men det finns barn som har det så svårt i Sverige och ute i världen.
Hur kan man laga dessa trasiga barns själar?
Hur kan man få se glädje i deras apatiska blickar?
Hur får man dem att känna trygghet?