Hon stod där i sin elfenbensfärgade skrud,
sakta flyttade stenarna i ett mönster av blod.

Jag dör, ville hon skrika, men
orden var tysta i strupen skör.

För mitt i allt elände fanns ett hopp från klippan,
och bara för att göda gamarna ska jag våga steget.

Ja, du kan sjunga ut, min älskade brud.

Så länge jag hoppats dig få träffa i min vardag
men sitta och spana på mig, är det allt du kan?

Hon stod där i sin elfenbensfärgade skrud,
sakta flyttade stenarna i ett mönster av blod.

Jag dör, ville hon skrika, men
orden var tysta i strupen skör.

Ser du min längtan, i allt så sköra andetag?

Att vända
inte se
tillbaka.

Är det livet, att därunder, där jag just har gått, önskar
himlen att hoppet varit precis sådär som det liv jag gav.

Lägg av, ska du tro precis som gamarna som äter ditt blod,
att i mitten av cirkeln så dansar bruden bara för att behaga.

Nej, jag kan mycket mer för ordet står och därför är jag här.

-Det är typiskt allt handlar bara om att du är kåt..

-Men snälla, det är det första som händer när jag är nära.

-Så nu har du förstört allt, måste det bara vara såhär, jämt?

___Sångaren säger,

-För dig, är tiden vunnen och din skrud blodsförbunden..

___Han skrattar och lämnar teatern.

Fattar du något av det här:
Fast det är så konstnärligt,
så tror jag att jag är tagen..

-Lite väl sent påtänkt, eller..

-Han gick.
-Gick han.

-Nä nu får ni sluta, ni som inte
hör hemma här lämnar teatern.

___

-Funkar texten som ett underlag, en ide till en tagning?

-Vet inte, vi kan ju vara uttråkade, utan att veta om det..