Ibland saknar jag att låta virvlarna ta tag i mig och vispa runt med mig tills allt är skum.
Det är för farligt nu.
Vattnet är för djupt och klipporna för vassa.

De har sagt att jag bara ska titta på dem istället.
Se dem dansa och låta dem stänka mig i ansiktet.
Det är säkrare.
Bekvämare.
Man kan slippa obehaget av ryggar som skrapas mot klippiga stenar och havet som sväljer all luft om man håller sig på stranden.

Ramla inte i!

Fast ibland är inte frågan om jag ramlar utan om jag kan hålla mig från att hoppa.