Nattöppet lyser skeppet
speglar annanheten
skrovets stål är låst och tungt

allting har en utsida
säger den svarta fågeln
flaxande på fönsterblecket

fågeln springer över marken
utmanar trotsigt stillheten
röda bär har frusit fast i trädet

insikt är att se in
ta in utsikten
från en annan plats

jag tar på mig mörkret
tänker ingenting
barnen gråter runtomkring

jag är på väg nå´n annanstans
kylig gryningsluft
är vandrarens morgonmål