Den var svart som natten

som olja

men innerst inne ville den vara vit

vit eller blå eller varför inte grön

i pärlans djup fanns allt men ändå ingenting

den hade en gång varit en sköldpaddas öga

nu var den en oas av världar

ett landskap av ovisshet och misströstan

någon red nu genom detta landskap

red på en trähäst som saknade ett öga

en trähäst som en gång varit en sköldpadda

denne någon såg den svarta pärlan ligga i en sanddyna ute i en brinnande öken

denne någon sträckte ut sin hand och skopade upp pärlan ur sanden

då blev den vit

vit och sedan blå

och sist av allt grön.