så mycket jag önskade se
bakom dina ögon
så mycket jag önskade känna
under dina händer
så mycket jag önskade höra
från dina läppar
så mycket jag önskade, trodde, hoppades
inväntades
dock ej införlivades...

varför beter jag mig så, levandes på hoppet
det är bara jag som är så infantil som vänder kappan efter vinden

ändock hela tiden mitt intellekt vetat
men dröjer mig kvar som ett omen
som om det bara ska va enligt psykoanalysen

nu ändrar jag kurs på hela jävla skutan!

Skjut, skjut! Lossa ankar, släng det överbord och kapa alla trossar och linor, kedjor gud vet allt vad som håller oss fast!

Nu seglar jag ut på öppet hav och inväntar livboj...