i ekot av min egen rädsla
i tystnaden som följer
tung
obeveklig
tjock som dimma
svettas jag gamla sorger
och känner såren läka
ett efter ett



allt blev genomskinligt
när du fann mig
hjärtat blev mjukt
och kanterna blev vassa
när taggtråd lindas för hårt
brister den
så nära kommer livet
i dina händer

sättet du älskade mig på
sådär naket levande
inte stelt och sterilt med ansiktet bortvänt
och pulsen stadig
nej
med allt som var du
för allt som var jag

jag ville älska dig så
så som du skakade mig
ville jag hitta ditt innersta,
innersta rum
jag ville stanna där
tills ovissheten krupit ner från taket
och gått hem
tills alla sångerna handlade om dig
och alla dikterna blev sanna



så ville jag vara din
bara så och inte med några fängsel