Stjärnornas palats
När jag går en stjärnklar kväll
och blickar upp mot skyn
då kan jag skåda himlens fjäll
oh! vilken märklig syn
Miljarder stjärnor någonstans
sin färg åt himlen ger
och stjärnor med en större glans
jag också tydligt ser
De stjärnor jag med ögat ser
är endast några få
ty stjärnor finns oändligt fler
än ögat mitt kan nå
Var stjärna har sin egen plats
fast den för mig är skymd
den visar kanske ett palats
i evighetens rymd
Människan liksom stjärnan har
på platser där hon bor
här under hennes levnads dar
en uppgift hög och stor
Om hon sin uppgift fyller rätt
hon ljus och värme ger
och alltid hon på bästa sätt
sin nästas bästa ser
Om ljuset lyst för några få
som kanske frös och svalt
blev vandringen så lätt att gå
och livet ej så kallt
Det frö vi sått ska leva kvar
och nya skott de får
vad gott vi gjort i våra dar
ger skörd i många år
En stjärna slocknar dock en gång
när ljus har falnat ut
fast tiden förefaller lång
så tar den en gång slut
När tiden släcker ut ett liv
vet vi ej vad som sker
ett nytt men okänt perspektiv
det säkert ändå ger
Finns bortom rymdens sfär?
en evig himmelsk stad
kanhända finns de alla där
som redan gått åstad
Miljoner ljusår från den plats
där jag i kvällen står
finns kanske ett palats
med evig sol och vår
(Copyright © ULJO)