Plötsligt en dag kändes det inte längre.
Min intensiva, smärtsamma verklighet hade bleknat till minnen som i sin tur bleknat till diffusa bilder som kanske eller kanske inte hänt just mig.
Jag fyllde mig med flytande yrsel;
lekte passionerad kärlek;
lyssnade på plågsam nostalgi;
inhalerade glömska och skratt.
Jag studerade fotografier från tider som varit, men inget kändes på djupet.
Inget var verkligt.
Så jag stod kvar
och undrade
om det var såhär det var
att bli galen.