Jag levde i en familj där jag å ena föräldern var ett hot och den andra en kamp.
Den föräldern som såg min vuxenhet som hot, avväpnade mig direkt, ibland med slag och knäckte mig så enkelt psykosocialt.

De sista fem åren,
resten av mitt liv har gått åt att vänta.
Låter det svårt?
Det är det.

"Var dig själv, så klarar du dig"

Men hur?

(Må de kallas för medborgarlön,
när du vågar leva och presterar.)

Till mitt barn, det går inte bra för mig, jag sliter som ett djur, att lyfta oss som familj, en liten familj som aldrig fick chans till uppbyggnad, stöd och förståelse och när verkligheten, ja. den riktiga verkligheten spelar in sin berättelse på ett högre plan, än till vardagen som nu är så säger de, vänta bara så löser det sig..

___Här händer det något___


Tack för att ni tog emot min frustration.

Så här känns det när man..
måste lyssna och vara snäll.
(Ordet är Gnäll)
Hur fan ska jag
hämta upp mitt
liv under de här?
(Du får kämpa)

Vi hjälper dig.