Stön
många kilometer bort
ändå
helt nära
min kropp ger efter, sen din, det hörs
och
hade vi varit
i samma säng nu hade jag
kysst dig lätt på halsen,
nafsat dig på armen
lagt mitt ben över dig
mina bröst placerade
tryggt mot din bröstkorg,
somnandes
men vi är på olika breddgrader
ibland är tre år och klasskillnader
mer än parallella universum
*
Jag hör dig stöna,
sucka,
dröja
njuta lite;
låta luften sippra ut som
en virvlande fors av
vårregn
jag stannar i hur
två tidigare
alienerade
kroppar
kan
skapa
sånna här
symfonier
Jag vill frysa bilden där
leva ett liv i limbo
i det ögonblicket
men känslor fungerar inte så
och tiden går vidare utan minsta hänsyn
till att det kanske just har skapats
historia;
timglaset roterar
förädiskt
du frågar sårat vad jag menade
med en replik i en tidigare diskussion
jag säger anklagande att du kanske aldrig kommer förstå att vi är olika
Sandkornen rullar mot botten