vi flyr natten

genom de färgsprakande

rymder

på stränder av vitsand

mitt hjärta låg

kvar

augustimåne

sorlet av bankettdeltagarnas

röster

fjärran blånande

urskog

och

gatorna i sorgflor

ligger övergivna i smärtans

grepp

natten vi flydde

ljuskäglorna svepte över terrängen

men vi gömde

oss

i kryptan

på den ortodoxa kyrko

gården

på avstånd hörde

vi dem

de svarta visslande ljuden

men sedan

-

kom tsunami