jag
vaknade till ett rinnande ljud av vittrande skelett
.... över mig
vi
restes från vilan tillbaka till världen pudrad i vittrade okända själars minnen
.... benmjöl
där
vilsna fjärilar dansade haiku på fallna gravstenar
.... som dansgolv
och
ångestens sirensång färgade lockelsen oemotståndligt grå
.... färgpalett
då
konstnären satt i färjan med penningaögon
.... bestulen
så
bergen ropade stackatiskt sin rumblande varning
.... gläd eder....
frusen gick jag fram till kaptenen, språkade
-Vad för mig till Blaserendum?
Kaptenen svarade,
-Tio tankar som förorenar en florerad värld!
Jag replikerade,
-Till tio tankar ämnar jag, priset är?
-Två penningaögon, svarade kapten, konsten att förblinda.
jag
vandrar på havsbotten mot tio tankar
.... fattig
med
konstären bakom mig som målar havens liv
.... rik
båtens
kapten bär nedbruten sina penningpungar vilka är tyngda av tomhet
.... berget
vägens
mening är vilsna danser på Blaserendum
.... gläd eder
till
konsten att förblinda kostar mer än två penningaögon
.... färgpalett
allas
väg är mot ljudet av vittrande skelett
.... benmjöl
som är
pudrade minnen av själars liv och kamp
.... ärvda
till Blaserendum... i