Jag grät mina tårar av saknad i tystnad 

Så att ingen annan skulle se min sorg

Ty min självkänsla var lika skör 

Som den nyfödda fjärilens vingar

I skydd av natten jag begravde mina känslor 

För i mina tankar var det fel att be om hjälp 

Ty mina känslor de var inte till för andra

De var knappt värdiga att finnas inom mig

Så regnet blev min räddning när jag grät 

Mörkret dålde sorgen med sin mörka mantel

Och ännu en bit av min självkänsla försvann

Krossad av hårda ord den drunknade

Och fjärilen med de sköra vingarna den dog