läs mig
älskling viska
när jag vaknar
att jag fortfarande
drömmer

drick upp
det bottenlösa
i ögonen och
spotta ut mig
härifrån
men
släpp
mig
inte





det intima är
en naken dikt
framför dig;

obscen som
en redlös
människa





låt oss förklaras
genom ett gudsbegrepp
som spränger oss itu
och en dag samlar den guden
ihop oss igen





orden har bildat
ett grovmaskigt nät
som inte längre orkar bära upp
sin människa
och genom raderna förblir hon så
vid sin bröstvävnad
resignerad





höga vinterdagar
när rönnbärsträdets grenar sedan länge
slutat dansa och huden
frusit till skal
finns det fortfarande ord
som kvarglömda bär

fortsätter påminna oss
om den klarröda tiden