född i Västerland

vid havets strand

där vågorna brusa

och träden susa

blyg och skygg

något otrygg

försökte tuff vara

det blev tyvärr bara

lösa skott som ej skrämde

men dom mig skämde

barnet ledset skrämt

ja, hon var ett skämt

se på henne bara

ropade de i skara

hon är för ful

ful ful ful

med oss hon ej får va'

och alla de bara skratta

se nu gråter hon igen

sicken dum en

lipsill är vad hon är

ingen har henne kär

dömd att ensam gå

ingen vän att få

att alltid vara utanför

det alltid gör

livet plågsamt svårt

allting känns hårt

själen ärrad är

åh, jag svär

aldrig någon mig plåga

i mig brinner livets låga

så länge jag andas

så länge dagen randas

jag följer natt och dag

till mitt sista andetag