Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
"Allt är bra" är en roman om relationer; vissa fungerar bättre, andra sämre. Somliga ljuger för andra, somliga ljuger för sig själva. Jag tänker publicera ett avsnitt åt gången. Totalt består romanen av 69 avsnitt.


Följer mina rutiner (Allt är bra 11/69)

På kontoret, Annelie, en arbetskamrat

 

”Har internposten kommit?”

”Nej inte än. Hurså?”

”Tänkte om jag ska vänta med att sortera in i pärmarna i fall det kommer mera.”

”Gör som du vill. Det tar aldrig slut hur man än gör.”

”Nej jag vet. Men det känns skönare om det är tomt i inkorgen när man går hem.”

”Livets mening – en tom inkorg. Nu kommer den i alla fall. Titta ett riktigt tjockt kuvert till Annelie. Blir du glad nu?”

”Visst, jätte. Tack.”

 

Annelie

 

Vill inte vara här.

Vet inte var jag vill vara.
Varje dag promenerar jag till jobbet.

Varje dag går jag upp tidigt och

äter frukost och promenerar till jobbet.

För att utföra ett arbete

som jag inte vill göra.

 

Vill inte göra det men

jag gör det bra.

Följer mina rutiner.

Sorterar papper i högar.

Sorterar fakturor (olikfärgade, oftast vita),

sorterar inköpsordrar (gula),

sorterar leveransbesked (blå),

sorterar interna inköpsordrar (små och rosa).

Sorterar papper. När jag tror att jag är klar

kommer ett nytt kuvert

med nya papper, gula, blå, vita, rosa.

 

Jag är aldrig klar.

 

Kontrollerar fakturorna,

jämför med inköpsordrarna,

ser om det finns godsmottag,

skriver, stämplar, lägger i olika högar.

Sorterar papper.

Sätter in i pärmar. När jag tror att jag är färdig

kommer nya kuvert

med nya fakturor.

 

Jag är aldrig färdig.

Tömmer inkorgen, fyller utkorgen.

Det tar aldrig slut.

 

Varje dag gör jag det som

jag har betalt för. I evighet, amen.

Vill verkligen inte vara här.

Vet verkligen inte var jag vill vara.

 

Vet att jag har haft tur

som har fått det här jobbet.

Som har fått jobb överhuvudtaget.

Man måste ha ett jobb

som man kan försörja sig på,

ett som man kan klara av,

ett som gör att man inte behöver flytta,

inte behöver bryta upp.

 

Ett jobb ger trygghet,

man får en paus från den ständiga oron.

Hur ska det bli?

Hur ska man klara sig?

Hur ska man ha råd?

Att bo, att äta, att klä sig, att leva.

 

Vet att jag har haft tur.

Tur, det är inte min förtjänst.

Jag har inte förtjänat det här jobbet.

Om inte pappa. Bara därför

och jag vet att jag ska vara tacksam.

 

Slipper oroa mig.

Kan försörja mig.

 

Slipper bestämma vad

jag ska göra med mitt liv.

Slipper ta reda på vad

jag vill göra med mitt liv.

Slipper ta reda på vem

jag är. Slipper leva, men

 

jag vill verkligen inte vara här.




Prosa (Roman) av Aloisia VIP
Läst 252 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2018-01-12 18:28



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Aloisia
Aloisia VIP