De är vita. De är vackra. De är snart Ett med jorden. Likt fallande snöflingor över våra stängda ögonlock. Det har blivit svårt att skilja på, om det är snödroppar eller tårar som faller nedför våra kinder. Likt iskristaller som lämnar spår på vår hud. De är vita. De är vackra. De är snart Ett med jorden. Jag ser dem falla utanför. Stillsamt och ljudlöst. Likt samlade minnen som faller över oss. För att trösta. För att omfamna. Men vi förlorar balansen. Och allt som finns kvar är en kaotisk tystnad.

Vila i frid.