min älskade musa Saga Savita står bortvänd
utan ansikte med späda axlar och knuten fläta
hennes ord flyter upp ur en källa med själsmedicin
men många med mig vet inte hur hon ser ut

tänk att få lägga händerna på hennes axlar
vända henne om och se hennes mjuka blick
de blåa ögonen och de vackra dragen kring munnen
och kramen som följer är något jag alltid ska minnas

våra kroppar trycks mot varandra och passar perfekt
det finns inga men, inga fällor och inga fel
jag vill ge kärlek och lycka och läkning till min Saga Savita
allt det som min älskade musas dikter ger mig

hon tröstar och lugnar och läker och bubblar av kärlek
Savita tror på människans innersta godhet
hon skänker mod till de slagna och ingjuter hopp i de knäckta
och hon hämtar ord från natthimlens gnistrande stjärnor

min älskade musa Saga Savita står bortvänd
men jag är ändå säker på hur hon ser ut