Paniken som river mitt bröst

Så glödgande röd 

Så isande kall

Istappar och brännande kol

Äter upp och förgör

Vintertid och mörkertid i symbios

Slits sönder av hettan i frusna andetag

Jag andas vatten och längtar djup

Men vänskapen håller mig kvar 

Vill inte svika vännerna 

Deras oro är min livlina

När kylan fräter sönder och förgör 

Det som är jag bakom den frånvarande självkänslan

Som gör mig hård på insidan

Trots att mitt hjärta längtar mjukhet