Januarikvällen
försjunker i mörker...

gågatan ligger öde
under snöslask och kyla
du står där med tom blick
stirrar in i skyltfönstret
långt bortom tingen möter
en spegelbild från mörkret

i ditt försök att hålla världen
utanför
fortsätter den att tränga sig på
i ditt försök att hålla världen 
utanför
har du ingenstans att gå

jag följer din tomma blick
den säger ingenting...

jag hör dina andetag
kanske är det dina svar
jag frågar dig om du flyr
är du på väg någonstans
du svarar du vill långt bort
där du finner ljusets glans

du säger... 

En upplyst människa 
behöver ingen gud
men i mörkret hörs
ångestens skärande ljud
systemet har stängt 
natten är ensam
medicinskåpet har tröst
tiden är långsam

på nyheterna säger de
världen skall gå under
det är svårt att förstå
i mina mörka stunder
världen rasade samman
långt innan dagen blev kväll 
har världen någon mening 
låt den tala är du snäll...

hör du tystnaden...

i en förvirrad vardag
ser vi dagarna vackla
avgasregn över städer
och krig i mellanöstern
där som världar förfaller
drunknar öar i haven...

i ditt försök att hålla världen
utanför
fortsätter den att tränga sig på
i ditt försök att hålla världen
utanför
har du ingenstans att gå

i slasket syns var vi gått
spår som sakta rinner bort...

© Peter Söderqvist