Livet som i en resa i tiden som aldrig stannar, att resa sig när det smärtar av en låga som tär och bryter så vi in i väggen stryker,då kommer längtan efter liv som knyter

En önskan att försöka trycka till den onda som gnager i vår själ och inte vill oss väl,ja till slut säga farväl är en lycka som får en att lätta när vi den blivit kvitt eller får sväva fritt

Åter i ändlös strid fäller vi ut våra vingar när vi kämpar om frid för vi vill ju vara med och känna här bredvid och ta nästa kliv i våra liv eller förevigt sväva fritt i universums mitt

Så låt oss leva i frid och plåga våga fråga varför min själ när jag bara vill väl

//Pierre