Min gyttja är gammal
min dimma är äldre än jag.

Min snara runt foten
är äldre än minnet av liv.

Den aska jag andas
som fyller min lunga var dag

är brunnen av barndom
och spetsad med ungdomens kiv.

Jag irrar i barndomens gyttja
men skuggan är frusen till is

Jag famlar min sanning
men allt jag kan fånga är dis.