När man minst anar det så kommer smällen,
man förstår ingenting.

Hur har det kunnat blivit såhär?
Som förälder får man inte tycka och tänka som
man vill, eller ??

Ska man bara ge efter för barnens åsikter ,
hur illa än dem behandlar dig.
Finns det inga gränser för respekt och medmänsklighet
längre.

Visst , jag erkänner att jag har fel och brister som mamma
och person. Men , det har vi väl alla .

Varför kan man inte sätta sig och diskutera som vuxna
människor istället för att skriva ett långt sms , hur opersonligt
är det.

Jag är både ledsen, sårad och arg.
Vi är inte mer än människor , förlåta och förstå att man
kan bli arg och säger dumma saker .

Är det bara vi föräldrar som ska "vara ett gott föredöme".
Barnen ska få säga vad dem vill och vi ska älska dem ändå.

Kan inte med ord beskriva denna känsla att bli
borttagen.

Känner samtidigt att jag oxå är en människa med känslor ,
som är värd mer än att bli behandlad som "smuts".

Ge mig styrka att orka fortsätta . .