Som maskrosens eftermäle! Den dunpuff avblomstrån, och bollen som den ser ut!
En maskros, i mitt tycke, som vingar, så fjäderlätt, flyger dunbollen vidare, vid blåst, eller att någon blåser på den!
Samma sak, blir det om du är en maskros, observera, inget maskrosbarn, och du pudrar dig med vitt puder, kanske vitt talk?
Och du är blomsterkärnans inre, huvudet av den dunboll, som en gång bar afrohår, den fjäderlätta dunbollen!
Du tittar ut, tittar igenom! Letar, efter det som en gång var!
Men förstår inte än, men kommer väl till tilltro att huvudet av maskrosen är du, och det är allt som finns kvar!