Hans buss går om en halvtimme och jag sitter gränsle över honom i min säng. Drar upp hans tröja så magen och bröstkorgen blottas. Låter händerna valsa över den mjuka huden, följer konturerna av hans tatueringar med fingertopparna. Kippar efter luft när jag passerar hans hisnande vackra axlar. Hans armar (de där satans armarna!!). Han betraktar mig tyst medan jag luktar på varenda millimeter, känner värmen inifrån med min nästipp. Det gör fysiskt ont i mitt bröst för han är så vacker. Det kan låta som en kliché men det är helt sant, det gör så tydligt ont.

Jag drar ner tröjan igen och ber om ursäkt för att jag inte kan sluta ta på honom, att han alltid måste springa till bussen.
-Sluta aldrig någonsin ta på mig Ebba, svarar han.
Och värken i bröstet slår bakut.