ett skimmer sänker sig sakta ned över de uppdragna axlarnas spända muskler smeker varsamt de värkande oken sakta öppnas skuldror ämbar fyllda med skuld axlar sänks sakta muskler slappnar av oket lyfts av av detta skimmer oket en gång ett träd blickar med kvistögon känner igen igenkänner gläntan ur vilken grenen gavs den vilken bar hör i tystnaden okets stämma befriad befriade den vilken bar bär oket till gläntan oket slår rot blir ett blommande ögonsynsträd sätt dig vid våra rötter luta dig till vår stam låt oss lyssna in i tystnaden den vilken bär det allvarsamma leendets ansikte det är vackert att skåda