Redan medlem?
Logga in
Vansinnigt älskade rädslorLängtan efter att älska erbjuder käftsmäll som ursäkt för behov av hudkontakt
Skälvande skänker handens utsida förtjänst i den knäckta käkens skam
Någorlunda betraktas sessionen liera en stunds vandring med glödande kol
Det är inte över än Fortfarande regnar misstag över kommunikationens tak som ger uppföljning på dess historia o briserar flammande till nattsvart sken ur bergsknallar av lidelse och åtrå
Dårar skulle blunda men aldrig görs det fast kroppar skriker svett som rinner ner i normens dalar
Dagen dyster väcks igen o möts alltför snart av eftermiddagens vinterskyddade mörker
Oviss åstundan suddar ut plikter och regnar ner ljushungrig oro
Återigen möts brännande duo som slutar upp i desperat klagan över begärets makter
Utan återvändo älskar de villkorslöst utan att någonsin erkänna den andres kaliber
Dock äger och förblir en evigt kraxande poet aldrig explicita uttryck för våra omöjliga stunder
Fri vers
(Modernistisk dikt)
av
Gena
Läst 276 gånger och applåderad av 6 personer Publicerad 2018-01-11 17:21 
|
Nästa text
Föregående
Gena |
