I periferin vågsvall och dis.

Jag måste rensa fisk. Oupphörligen. Oåterkalleligt. Ett bättre kall. Se knivseggen följa tidlös bana. Fjäll som kastar loss från svall av ockra och cerise. Förnimma blod och tång. Tvinga itu ostron med väderbitna händer. Vilda. Stora. Urholkade skal i drivor längs vägen. De kanske också höll tag för glatta livet innan de for bort. Ofrivilliga fripassagerare.

Sedan diskade jag.
Sedan tog jag en dusch.
Sedan tvättade jag ansiktet.
Nasal liksom mental revolt mot fettlösning och renaste rena.

Övermogen. Assimilera.