Vi bodde i ett litet fabrikssamhälle på femtiotalet.
Alla kände alla och vi kunde komma och gå hos varandra som vi ville.

Det fanns ett kapell mitt i byn, minns ej nu vad det var för trossamfund.
Men de hade sångkvällar med bibelläsning.
Symöten med kaffe, hembakat bröd och sång.
Samt en söndagsskola som vi barn gick till varje söndag.

En pojke som bodde en bit från mig.
Gick i god tid upp till kapellet, mamman tyckte att det var lite för tidigt.

Efter en halvtimme kom han hem igen till mamman.
Hon frågade, varför kommer du hem?

Pojken sa, "det var bara Jesus där och han höll på och eldade i kaminen".

Vaktmästaren var det som eldade, han fick en fin titel.