Det börjar som en fröjdig dag när poeterna samlas för att tävla med sin poesi. Alla är glada, inte på gränsen till nervsammanbrott, eftersom ingen ännu förlorat mot andra hjärtskärande typers verser.

Himlen är blå, men mörknar när bokstavståget avgår från perrongen, då det blivit tid för högläsning på rymdscenen. Felstavade feminister, blomsterkåta rimmande praktikanter och ensamstående livsbejakande predikanter, försöker strö socker i falsett.

Domaren är själv poet, går på vatten efter att ha intagit droger, fast den här situationen kan aldrig människan reda ut. Det blev fel redan när en vardagsdramatiker kände sig aningen efterbliven av att se poetpokalen.