Fågeln
grät så många tårar
Dem i sorgebrunnen föll

Hon ropade på hjälp
En
Två
Tre
Gånger
Men fick ej gehör
Nu så skör
Hon föll omkull

Med skammen
så hon gick
på en promenad
och lovade sig själv
att inte längre gråta

Nu ska jag vara glad

Och inom sig hon höll det
Så fick det bli
när ropet
ej hördes

Hon gick så ned
för backen
Prioriterades bort
åt sidan hon fördes

Hon gick
mot sin grop
Ingen idé att göra
mera rop

Sedan hennes röst
ej längre höll
Handlöst ned hon
föll