butikens dörrar

pyntade med mors hantverk

melon och rosor

Mamma och Syrran mötte mig utanför skolan vid halv tolv som avtalat.

- Vi får skynda på om vi ska hinna äta också, jag har bara tre kvarts rast, sa Syrran. Var har du ställt bilen?

Jag förklarade att jag inte riktigt mindes var jag hade parkerat, så vi började traska till fots genom snögloppet mot Espedalen. 

När vi passerade Volontärbacken såg vi den samtidigt, på boendeparkeringen. Jag bad om ursäkt för att jag parkerat snett och kände tacksamhet för att jag inte fått några böter. Mamma fällde upp baksätet och dammade bort det värsta skräpet från sitsarna. Själv tog jag plats i det nya förarsätet i takboxen. Det kändes lite trångt, och jag visste inte riktigt om jag vågade lita på bromsarna, men vi lyckades i alla fall uträtta våra ärenden och halka nedför Lindblomsvägen. När vi kom fram till Maxi vände jag bilen på sidan, stack ut fötterna och promenerade över gatan på övergångsstället för säkerhets skull. 

I den första restaurangen på Maxi-parkeringen serverades grillbuffé, men den arge brodern som anslutit till vårt sällskap hade gjort sig ovän med personalen, så vi fortsatte till nästa hak. Där fanns det bara spenatsoppa, och det verkade som om den höll på att ta slut. Jag packade upp mitt medhavda bröd och hoppades på det bästa. 

En textilkonstnärinna stod före mig i kön. Hon hade blandat couscous och schalottenlök i sin tallrik, och doftat över curry.

löken öppnades

slog ut som blomkalkar

ljuvliga dofter