Styrkan glimmar som ädelstenar

Sorg

Det blev
höst och vinter

Molnen stora tunga grå

En ensam blomma kvar
den härdades av vind och pina
livet tar en enda

Du tömde brunnen
som din själ på botten

Fri vers av Karina"Kia"
Läst 521 gånger och applåderad av 20 personer
Publicerad 2018-01-14 18:06

Skriv ut
Spara som PDF

aol Så vemodsvackert om sorg som kommer till oss och stannar den tid den ska. 2018-04-22

Lars Hedlin Känsla som tar tag inom..kram 2018-04-20

H.C.B varför denna sorg? kram 2018-02-12

Dan Myrbeck Finstämt berörande. Ett förslag: Vad tror du om att lägga in den fina ingressen i själva dikten? 2018-01-26

Peter G allting har sin tid, sorg är något vi måste leva oss igenom för att så småningom finna styrka igen och få se de tunga molnen lätta. Finstämd dikt du skrivit! 2018-01-24

ej medlem längre Vemodigt vackert 2018-01-20

MALVAA vi Är människor och alla har begränsade ork så att om sorgen överdriver så kam man inte orka mer, vi är människor som är bakade av kött och blod och båda två har bäst före datum ORDEN KORTFATTAS ALLT :( MEN LIVET GÅR VIDARE OCH MÅSTE STÅ VID LIVETS VIND (VID SORG OCH GLÄDJE) 2018-01-17

ULJO Vemodigt fångat 2018-01-16

Rise Little One Ensamhet och eländighet känns från varanda ord... 2018-01-15

Janina Kaminska Berörande ord som går rakt till hjärtat. 2018-01-15

Blomma-Stjärna ja, vi härdas - så tänker jag tänker på okuvlighet och vresväxt och på att mista mycket av det som är värt att leva för berörande text! 2018-01-14

Nils-Robert En dikt som går in i min själ. 2018-01-14

ej medlem längre Åh, vilken berörande dikt...den talar direkt till mitt hjärta. 2018-01-14

Marita Ohlquist Starkt berörande text, slår an en känslosträng i mitt inre! 2018-01-14

Fem hjärtan Den här vemodsvackra dikten griper tag.. ! 2018-01-14