Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Smekmånaden som aldrig blev av

 

Min väska kommer jag inte packa upp än. Jag får packa upp den när jag känner att jag har accepterat att det inte blir någon resa. Eller jag kanske en dag bara tar upp den, bär den till bilen, stoppar ner den i bagageluckan, kör till tippen och slänger den i containern. 

För det här var inte vilken resa som helst, varsomhelst. Jag ordnade allt. Såg till att det bara skulle vara vi två där på ön. Pratade med havet om att skölja sanden len. Sa åt solen att inte lysa för starkt. Fick molnen att lova att de skulle hålla sig borta hela veckan. Kom överens med vinden om var den skulle smeka dig, vad den skulle viska till dig. Hur den skulle bära oss över havet. Vinden, som var min vän. Nu kan jag inte be den om såna tjänster längre. Såna saker kan man inte be om hur som helst, när som helst. Men vem kan jag lägga skulden på för det? Mig själv? Det tänker jag inte göra. Nej, det är ingens fel att det blev som det blev. Det är bara så det är. Vem vet, en dag vinden kanske ger mig en chans till, frågan är bara om jag någonsin kommer våga be den...

 




Prosa av Onomatoprofet VIP
Läst 219 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2018-01-16 13:03



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Onomatoprofet
Onomatoprofet VIP