Jag har smakat allt för mycket på ensamheten

Tagit klunkar ur dess förtorkande bägare

Omslutit mig med dess kalla frusenhet

Och gömt mig i dess otrygga famn

Bara för att för sent inse fakta som

Att ensam är inte alltid stark

En kram från någon som vet hur det är

Värmer mer än alla stjärnklara nätter i världen

Och delad sorg gör aldrig lika ont i hjärtat