Vi förlorar vårt pris gång på gång
Vi lämnar våra kära för vi tror vill ha nått större.
Vi bränner farmar för att dölja våra fel
vi gömmer undan de vi skäms över.

Vi suddar ut ur historien
och skriver vår egen.
Vi gömmer våra skelett
i en mörk och kall garderob.

Vi marscherar i takt till ond symfoni
Dirigenten han skrattar så högt han kan.
Den riktiga ödessymfonin är inte skriven än
för den skriver våra onda ledare.