det är bara
allra minsta hint men
likväl är det
där

påminnelsen
livet går vidare
han sitter i mitt vardagsrum
spelar piano
för en timme sen var vi i sängen
stönandes
njutandes
tillsammans
en enda enhet för en
lång sekund

idag önskar jag inte
bort honom
jag är mig själv
även i hans sällskap

vi bråkar ibland
tycker inte samma
jag gråter ibland
över andra pojkar som krossat mitt hjärta
han gråter över att jag inte
helt förstår honom

men vi vaknar upp tillsammans allt oftare nu

hans ögon blir vackrare
jag andas lugnare

utanför blir världen ljusare