Det känns som om en ursinnig orm krälar och äter samhället, smälter maten i förortsland, samtidigt gör damer uppror mot cirkusdirektörers oanständiga världsbild. Det är blåsljushäng i rymden nuförtiden.

Handgranater sprängs, splittret ramlar som fult regn, men ingen pratar om varför himlen är trasig. Ingen skriker att vi är hjälplösa utan varandra, eftersom vi aldrig i livet vill att någon annan ska få oss helt.

Balansen är hopplös och skyddsnätet räddar ingen. Det finns endast en stenhård äng nedanför den nervsvaga tråden, ändå ligger du och jag där precis intill ett grässtrå, försöker kyssas mördande oskyldigt.

_____