”Men Hallå!!”

”Den där figuren då?”

”Ser ni honom?”

Den försynta.

Alltid ursäktande

Med mungipan på sne.

Slokande axlar.

Som om han bar på ett ok.

Han som inte ler.

Men som nöjer sig.

Du vet han som sover.

En bit bort.

På behörigt avstånd.

Som en främling.

I en främmande stad.

Han som bara går där.

Står still.

Eller tittar upp.

Han som smyger omkring.

Vem är han?

Han är så tyst.

kanske..

hade han

en betydelse

En gång.

Men det var länge sedan.

Många år sedan.

Tiden har sprungit iväg.

Han finns på foton.

Gör sig påmind.

Ibland.

Det var ju någon som fanns.

Existerade

Och var närvarande

En tid i ditt liv.

Men som gled i väg, tyst, ostört och utan notis.

Som en stilla viskning.