...har gått bort i cancer.
En person som ingen visste att han var sjuk.
Inte ens han själv.
Det påminner en om att låta undersöka sig?
Vem vet egentligen vilket som är bäst.
Att veta och inget kunna göra.
Eller att inget veta och bara tyna bort?
Hur handskas med sorg?
Jag vet inte.
Bara att försöka vara en vän,
ett stöd, en kraft för andra och även sig själv.
Att det inte går att komma levande ifrån, det vet en nog.
Det en gör spelar kanske någon roll?
Det en försöker vara spelar kanske roll?
Att finnas där för annan verkar ha sin betydelse.
Sorgen har åter igen fått 'ett nytt ansikte'.
Chocken går nog i vågor.
Men minnen består i vilket fall.
Ännu en människa har packat väskan och rest sin väg.
En tröst är att människan
bara är på en annan kontinent.
Down under.