Han är en politiker redan som barn, blicken blir alldeles salig när han står i sandlådan och lovar sina kompisar 1000 geléråttor till nästa lördag. Inte tänker han på att godisbutiken aldrig har så många geléråttor i lager. Istället överträffar han sitt eget löfte, slänger upp sand i luften och påstår att det verkligen är sockerregn.

Hon är tystlåten, aningen avig när hon säger något, men hon kan konsten att reta ihjäl en blivande politiker. Hon ska inte viska att geléråttor gnager hål i tänderna och att sand gör ont i ögonen. Klart att den blivande politikern blir tokig, föreslår 1000 barnvakter åt henne eftersom ingen tycker om världsfrånvänt översitteri.

Han och hon står på dansgolvet, runt dem hoppar geléråttor i demokratiska strålkastares sken. Han ser dem inte, tycker att hon är blyg. Hon vill fråga varför han ser liten ut i kostym, men han kommer förklara att solen är badbollen alla kan krama lika mycket och det är just precis då de känner igen skriket av att vara på samma jord.

_______