hugger djupt inom mig

isens vassa kant

vill bara få bort det

tror det ej är sant

sant att det är så

jag som svävat så galant

men jag förstår att backen

varit alldeles för brant

hon som älskar livet

vinden blåser i hennes hår

hon som hoppar fram

på glädjestigens gyllene spår

hon har nu gått vilse

hon inte längre stegen når

hon fallit ned

och fått med sig fler sår

nu hon inte vet

vilken stig hon kliver på

hon inte vet

vilken lina hon försöker nå

hon vill ha svar

hon vill ha trygghet

hon vill bli stärkt

och bli bemött med ödmjukhet

hon vill ha ömhet

hon vill ha stöd

hon är en poet

som vill baka livets bröd