Gubben på stubben
Han setter där å funderar
på ett kalhögge i skogen
och undrar om tiden är mogen
att till slut bli evigt trogen
Han ser framåt
nånstans fenns ju ett slut
ibland tittar ågren ut
och speller ont krut
Livet har tatt
och det har gett
en del som gått snett
men också förberett
Det fenns ju höger å vänster
och han spekulerar
att de kvettar nog vad som regerar
de e bara ett spel dom spelar
Känslor har hatt sin del
där hjärtan har brunnet
tårar som runnet
när värmen försvunnet
Han tänker på dom
som han helst minns
men inte längre finns
där ärlighet återvinns
En varm röst minner
om kärleksfull tröst
en bomullsmjuk röst
som tröggar en mörk höst
Me en penne i hanna
skriver han dikter
funderar över alla plikter
som skapar konflikter
Livet har ju ingen gps
om var man hör hemma
ständigt ett dilemma
vem ska bestämma
När han funderat färdigt
å lämnar stubben
e de ändå den goe gubben
som inuti allti e den lelle snubben