Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

4 dikter

.


molnen bär himlen - aldrig tvärtom

och det är stenarna som bär upp stigen

nuet bär fram tiden

och modern ett barn

hon lyfter ut det

till livet och ger det ett namn

.


aldrig tillhör solen den
som står i dess ljus

aldrig marken den
som står där och kisar

den som står där och
blir varm
en sommar eller vinter

för sig själv

med rötterna uppåt


.


Stenen är mossans; Vinden björkens,
Myrorna den svartvita näverns.

Allt som växer är tecken

Rötterna är aldrig sina egna,
existensberättigandet
någon annans påhitt.

Orden är någon annans

men tystnaden min egen
och dikten skriver sig själv.


.


1: Grannar.

nu ska jag sluta dricka
börja brinna på riktigt
sa han blev en skugga
bakom grannens vägg
ett släpande ljud

två dörrar med fem rader
bakom varje lås
dom gömmer sig där inne
tänker vi kastar varandras
blickar i marken



2: Fönster.

du skulle ha sett dig själv
genom fönstret
när du trodde
att du lät
dina tankar
ströva fritt
över snön

om du istället gick ut på gården
och gjorde snöänglar



3: Dörrklockor.

i grupper kommer de
gardet och krossar dörrar
sätter upp fönster
i ögonen på folk

gräver upp dina
besegrade rädslor
och kallar sig
sanningsägare

förbannade
brunråttor

.




Fri vers (Fri form) av 87383 Karlsson
Läst 389 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2018-01-23 22:57



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

87383 Karlsson
87383 Karlsson